Hej,
Är helt ny här på forumet, och har lite funderingar jag hoppas att ni mer hundbevandrade kan svara på.
Min svägerska har tillsammans med sin pojkvän adopterat en hund som är en blandras mellan Rottweiler och Amstaff. Denna hunden verkar både lugn och fin i lynnet, men har adopterats av en man med missbruksproblem då han skulle in för att avtjäna ett längre fängelsestraff. Min svägerska och hennes man är inte hundvana, och är dessutom missbrukare båda två. Jag har ingen misstanke om att hunden far illa hos dem, men då konfliktnivån kan vara väldigt hög när svägerskan och hennes pojkvän ryker ihop så går det ju så klart ut över hundens trygghet.
Svägerskan är fast bestämd om att hunden ska bli "bästa vän" med min son på 1.5 år, och att de ska spendera mycket tid tillsammans. Både hunden och min son ligger henne varmt om hjärtat, men jag har lyckats undvika situationer där hunden ska få umgås med min son.
Jag vill helt enkelt inte att denna hunden med oklar bakgrund och historik ska vara i närheten av min son. Jag ska givetvis ta detta samtalet med min svägerska - men först vill jag undersöka med er som har mer kunskap och erfarenhet. Överdriver jag, eller är detta en befogad oro?
Eftersom vi varken vet vad hunden varit med om hos tidigare ägare, och det faktum att hunden är en blandras mellan rottweiler och amstaff får jag känslan av det är dumt att låta hunden och min son umgås. Tankar?
Som medlem kan du här läsa lite kort info om stitchy13 och gå vidare till medlemsprofilen.
aenima
Medlem 2019-06-05
Jag skulle inte tillåta att något barn, eller hund, umgås med en hund (oavsett ras) där jag inte litar på ägarna och deras förmåga att läsa och förstå sin hund.
Om inte du heller känner att du är säker på att du kan läsa hundens signaler bör du hålla ditt barn borta.
Jag säger inte det pga av hundens raser, jag skulle säga samma sak oavsett ras på hunden. När det kommer till barn och hundar måste det finnas någon som har lite koll och ser till att både hund och barn respekteras och att man har koll på hundens signaler.
Anneli
Medlem 2013-11-04
Jag har haft många hundar, alla utom en av den "snälla och människovänliga" rasen flatcoated retriever. Citationstecken runt ett par ord för att jag har aldrig och kommer aldrig att helt lita på någon hund hur väluppfostrade och vänliga de än är. Jag har aldrig lämnat något av mina barn ensam med hund när de var små, egentligen inte förrän de kommit upp i tio-elvaårsåldern och lärt sig fullt ut att umgås med hundar och läsa deras deras signaler och förstå vilka signaler de själva sänder ut i ljud och kroppsspråk. Många attacker från hundar mot barn (och vuxna också för den delen) kommer sig antagligen av att barnet kommit för nära, inte hållit respektavstånd eller på annat sätt inkräktat på hundens kropp eller fysiska område.
Du gör rätt i att hålla ditt barn långt borta från hunden, som ju är i händerna på två rätt oansvariga människor. Hunden är ju dessutom en adopterad hund, vars tidigare liv och upplevelser ni inte vet något om och följaktligen inte heller vad som ev. kan trigga hunden till överträdelse.
Prata med ägarna, men håll barnet borta från hunden!
Ayrin
Medlem 2016-02-20
Håll dem isär!
Ett barn i den åldern har inget vett i hur man beter sig mot en hund. Jag skulle ställa mig tveksam till att ens låta mina hundar, som jag ändå känner väl, vara med ett barn i den åldern.
Så nej. Du överreagerar absolut inte.
Gurkans
Medlem 2004-01-01
Jag reagerar mest på att din svägerska är så inne på att hennes hund och din son ska bli bästa kompisar. Varför då? Det känns som en mycket märklig idé, kanske inspirerad av någon rosafluffig Disney-kliché?
Nej du överreagerar absolut inte! Det är du som har ansvar för din son och i det ansvaret ingår att i första hand se till att han inte utsätts för onödiga risker.
Ayrin
Medlem 2016-02-20
Håller med dig gurkan. Känns som ett extremt osunt resonemang från svägerskans sida