Jaha, din valp beter sig ungefär som mina alltid betett sig. Helt normalt för sin ålder alltså. Det är du som är dåligt påläst och illa förberedd för att ta emot en valp - så enkelt är det. Det första halvåret med en valp är INTE att mysa med det lilla pälsknytet, annat än undantagsvis. Det är ett JOBB!. Det är sönderbitna händer, bord- och stolsben med gnagmärken, skor som blir sönderbitna och demolerade dyrköpta mjukisleksaker... Samt nätter där sömnen blir avbruten av valppip.

Köp eller låna på bibliotek några böcker om valpar, valpfostran. De flesta kommunala bibliotek har i regel ett antal olika sådana eller kan ta hem. 

Läs och begrunda - men bli aldrig någonsin arg på din valp för att den beter sig som en valp. Det går över och du vill inte förstöra den tillit till dig som du måste bygga upp för att valpens egentliga fostran ska kunna börja vid 5-6- månaders ålder om jag utgår från från mina egna hundar. Beröm valpen när den är lugn eller gör "rätt", avled eller nonchalera i görligaste mån när det bli fel.

Lycka till! Det blir nog en underbar hund av din hund också!

Tack för svaret. Det uppmuntrar att höra att det visst kan vara så här. För att försvara min lilla uppgivenhet vill jag tala om jakthundsvänner i min närhet talar om för mig att de aldrig upplevt något liknande. Därav greppar jag halmstrån i alla väderstreck. Då alla böcker jag redan lånat på bibliotek, eller handlat hem från nätet inte hjälper mig med denna fas. Och om du tror att jag är ilsken eller låter något gå ut över rackaren här hemma så kunde du inte ha mer fel.

Att kalla mig icke påläst eller förberedd på att ta han om en hund tycker jag bara är onödigt och ungefär som att jag skulle kalla dig brunett och smålänning. Förmodligen helt fel och jag har ingen aning vad jag pratar om.

Antingen har du läst fel böcker eller så har du inte förstått.  Valpar kan vara så här, är det oftast faktiskt. Jag har i trettio år haft flatcoated retrievers och det är ingen myslek att ha valp av den rasen. Min bror har labbar, samma sak - valparna kan vara riktiga småjävlar, inget snack om saken. Men så gosiga mellan varven....

Du kan inte förvänta dig att en 9 veckors valp ska fatta "vänta" "varsågod". Det är käk nu, bums, på stört! som gäller.Var glad att den är hungrig. En matvägrande valp är jobbigt värre. Den enda fostran du bör ägna dig åt just nu och minst ett par månader framöver är: klara att ha sele eller halsband och koppel; lära sig sitt namn och komma när man ropar; kanske lära sig att även komma på visselpipsignal (detta kan tränas inomhus också); bli rumsren så gott det går; kunna koppla av mellan busvarven ( gör en hage av kompostgaller om valpen vimsar omkring i stället för att sova); kunna bli hanterad dvs kloklippt, kammad, borstad, inspekterad och upptagen i famnen eller vara nära. Mycket sömn ska den ha och därför kan en hage vara praktiskt där den får vara i fred på begränsat utrymme.

Lugn och trygghet och tillit i sin nya miljö är vad en valp behöver, inte krav på ett visst uppförande - ännu. En del valpar är lugnare och mer filosofiskt lagda, andra är små virvelvindar med vassa tänder.

De valphandböcker jag läst har tagit upp allt detta, så vad du läst fattar jag inte riktigt.

Tack igen! Tar med mig det.
Antingen har jag förklarat dåligt av mig eller så hakar du upp dig på fel saker. Bryr mig inte om bordsskick eller någon perfekt inkallning. Jag vill hjälpa stackaren att få ner stressen så han över huvud taget kan sova all sömn han behöver genom att på något sätt få kontakt och kunna lugna honom. För att sedan kunna komma framåt med de mest basala saker som du själv beskriver, vilket inte ens nästan går i dagsläget. Givetvis hade det underlättat om min första hund var min femte men så fungerar det ju tyvärr inte.

Tyvärr hjälper dina tips om vad jag ska begära av en valp de kommande månaderna föga mycket min utmaning i dagsläget. Men vi alla vet nu att du är duktig och inte jag och jag hoppas du fick åt dig lite av min energi så allt inte var i onödan. Så att något kom ut av denna tråd.

Du har haft denna valp i en vecka eller så.och du håller den för bindgalen! En vecka! Valpen har lämnat allt det som tidigare inneburit trygghet, sin mamma, sina syskon, den miljö han fötts in i och befinner sig nu i en helt okänt omgivning som den ska orientera sig i. Du skriver bindgalen, omöjlig att få kontakt med,klarar inte av en berömmande klapp utan bett och okontrollerade hopp, drar igång en galen lek, hetsar upp sig till upplösningstillstånd när du kommer med boll och apport(bock)?, du använder ett utagerande kroppsspråk för att trigga igång valpen att komma till dig - den bara tittar på dig utan reaktion. Så klart att den är stressad - av dig, av allt det nya!

Tagga ner, låt valpen upptäcka sin värld utan att du förtvivlat kämpar för att "få kontakt". När valpen är redo tar den kontakt. Visst, den är säkert fortfarande vild emellanåt, det är så gott som alla friska valpar.

Är det för mycket för dig tycker jag att du lämnar tillbaka valpen till uppfödaren, eftersom den redan genererat en så stor besvikelse för dig.

Hej!

Det låter som att din valp behöver hjälp att varva ned. Ta upp i famnen och håll till dess valpen lugnar ned sig, med halsband på och ett stadigt tag i detta för att lugnt kunna förhindra att valpen biter dig allt för mycket.

Ta bort alla krav, sådant är alldeles för tidigt att ställa och stressar bara valpen ytterligare.

Vissa valpar är värre än andra, helt klart, och som nybörjare är det lätt att bli överväldigad. Jag ifrågasatte starkt om jag var riktigt klok som *betalat* för att få in detta lilla monster i mitt hem då jag skaffat min första hund :D. Nu är jag på min tredje, och det är om inte lättare, så åtminstone något man känner igen och vet att man kan jobba sig igenom. Och eftersom man vet att det går över kan man kosta på sig att njuta av de fina och härliga ögonblicken. Som när den sover, till exempel :D

Några tips!

- Börja rasta i sele och koppel istället så får ni bort en konfliktyta. Då kan du lugnt hålla i kopplet och låta valpen fara omkring, och sen när den "råkar" ta kontakt så belönar du lugnt.

- Stissa inte och försök engagera om valpen redan är en stressad liten individ. Lugna, mjuka händer, lugna mjuka ord.

- När den blir totalt vansinnig och bara rusar omkring så fångar du försiktigt upp den och håller den tills den kan slappna av. Ofta är de värsta vansinnesrycken mest pga övertrötthet eller överstimulans. Hjälp den att komma till ro. Ja, den kommer att bitas och hålla på. Du ska dock vara lugn och vänlig. Ta på handskar om du behöver.

- Bra att du jobbar på stadga vid maten. Strunta i brottningen dock, utan begränsa ert utrymme (typ stäng in er båda i ett litet rum) så att valpen inte kan göra alltför fel och vänta på att den tar kontakt. Säg *bra* och ställ ner maten. Ofta sätter de sig ju lite av sig själva när man håller upp nåt de vill ha, så i början kräver du inte mer än så. Sen kan du börja lyfta upp matskålen igen om den inte sitter kvar, men där är ni inte än. Brottning ska dock aldrig behövas.

Och sist men inte minst!! Se om du kan hitta nån tränare på den lokala brukshundklubben eller nåt liknande och ta några privatlektioner så att du får lite verktyg att hantera detta. Böcker och filmer i all ära, men ibland behöver man helt sonika någon som är i samma rum som en själv och kan visa.

@Annelie

Meh, trist att du väljer att sparka på en som ligger. Minns själv hur sjukt jobbigt det var att ha valp första gången. Att få höra att man inte duger är knappast hjälpsamt, varken för valp eller ägare.

Jag har väldigt svagt utvecklat överseende med valp- och hundägare som snabbt lägger all skuld på djuret när mötet dem emellan inte utfaller efter det man trott eller förväntat sig och dessutom inte förmår att se eller förstå  hur deras eget beteende mot hunden  stör och förstör.

Valpen låter så stressad att det är frågan om den är mottaglig för någon form av träning.

Jag hade backat bandet och börjat om från början.

Förhoppningsvis är du hemma på heltid med valpen och valpen är aldrig ensam. Och hemmet är väl valpsäkrat och det finns inget som valpen kan skada sig på som den kan komma åt, allt som du inte vill ha söndertuggat typ skor, väskor, kablar, etc, finns inte i golvnivå eller där valpen kan komma åt det.

Det är en bra början.
Sen hade jag lagt ner alla tankar på träning just nu, kanske en vecka eller två. Frånsett att försöka se till att aldrig missa valpens signaler om att nu är det dags att gå ut, den träningen ska du inte hoppa över.

Sätt ner matskålen, låt valpen äta hur och när den vill, var glad att den äter

Låt valpen ha tråkigt!!!

Håll inte på med en massa godis, leksaker, lekar, kontaktövningar och aktiviteter. Framför allt inte hela tiden!

Alla valpar förstår sig inte på beröm innan de har bondat med sin ägare, litar på denna och själv söker kontakt. Innan de sakerna är på plats kanske inte beröm alls upplevs som beröm, snarare som en ytterligare en stressande faktor.

Var hemma med valpen, ha inte hela grannskapet och vänkretsen på besök, gå inte på femtioelva besök till bekanta, var hemma, gå omkring och gör ditt, men gör det till synes utan att bry dig om valpen om den inte själv söker kontakt. Håll självklart ett öga på den hela tiden så den inte gör nåt dumt.

En valp som vaknar, har varit ute och ätit och sedan inte har en massa leksaker, aktiviter m m, den kan få lite lekfnatt kortare stunder. Det är naturligt. Men jag har svårt att se vad valpen kan bli "bindgalen" över utan en massa saker som triggar igång den.

En uttråkad valp kan gå runt och hitta på hyss, nåt måste den ju göra.
Men om det är valpsäkrat och det därmed saknas en massa saker att göra hyss med, då borde valpen gå ner i varv och troligen somna en stund.

Låt valpen somna var den vill, måste den verkligen absolut ligga i en speciellt anvisad bädd? Och är den bädden då där du är i närheten eller är bädden någonstans där valpen är ensam eller inte ser o hör dig?

En liten valphage med bädd kan vara bra när valpen är övertrött och inte gör vare sig själv eller dig glad förrän den fått sova en stund.
Men valphagen bör vara så placerad i hemmet (alternativt får man ha flera) så att valpen inte blir lämnad helt ensam.

Det finns valpar som redan från mycket ung ålder är så självsäkra och trygga att de faller ihop och sover var som helst, när som helst, och struntar fullständigt i om den är lämnad ensam eller ej.
Men långt i från alla valpar är så trygga, därför skulle jag ha en valphage där valpen ser eller i alla fall hör mig.

Av självbevarelsedrift hade jag "tränat" valpen med att ha sele på sig inomhus tills valpen inser att selen inte är farlig och inget att hetsa upp sig för. Jag hade bara satt på selen och sedan inte låtsats om den även om valpen för en stund blir nästan rabiat. Den kommer över det ganska snart.

När själva selen är ok, låt valpen ha kopplet släpande inomhus kortare stunder. Sen kommer det att bli lättare att ta ut valpen i sele utan att den går i taket. Efter det går det fortare än man tror för valpen att förknippa koppel med att gå ut = roligt! En ny och stor värld utanför hemmets väggar!

Låt valpen ta kontakt med dig i första hand, jag hade inte försökt särskilt mycket med att få valpen till varje pris att ta kontakt bara för att du vill.

En uttråkad valp borde rimligen ha lugnat sig såpass att den nu har tid att börja ha koll på dig. Förr eller senare tar den kontakt själv, av tristess om inget annat. Då hade jag bara lugnt ägnat mig åt valpen med lite gos, inte en massa tjo och tjim, beröm och annat.

Bara genom att "vara" med valpen smyger det sig in en hel del träning som varken du eller valpen tänker på. 

Vi säger att vi ska sova på saken...

Precis så funkar en valphjärna. Den upplever saker, ser hur något går till. Men det är först när valpen sovit som den lilla valphjärnan sorterat alla ettor och nollor och sorterat bort överflödig information men stuvat undan information som innehåller vad valpen lärt sig med positiva konsekvenser, det kommer den förhoppningsvis sedan ihåg.

All träning med småvalpar ska vara mycket kort med en valp som inte är totalt är uppe i spinn och med möjlighet att sova på saken tämligen snart efteråt. 

Valpar upptäcker mycket av världen med munnen.
Så jag leker inte med mina valpar med händerna så att händerna riskerar att hamna i någon mun

Faktum är att trots snart 25 år av uppfödning så är det ingen av mina valpar som bitit mig. Men som sagt, jag håller inte på och leker med händerna runt valparnas munnar heller. 

Jag har hört talas om valpar (inte från mig...) som biter i allt, även fötter, byxor och ben och där folk helt enkelt använt gummistövlar även inomhus under en kort tid, för att inte bli biten. Det fungerar säkert, om man behöver det.

Annars är nog det bästa råd jag fått i mitt liv när det gäller bitande valp att om valpen är totalt upp i varv, biter vilt omkring sig, ta upp valpen, vänd den bitande änden IFRÅN dig och håll valpen så tills den lugnar ner sig. Det tar som regel bara någon minut. Och det är då man är glad att man inte har en st bernhard eller en annan jättehund

Det kan gå på en dag att få valpen att sluta superstressa. Eller ett par veckor. Det beror lika mycket på valpen, rasen, mentaliteten som på dig och hur du bär dig åt.

Sen kommer det att upp och ner över tid. Det är olika utvecklingsstadier, valpar är individer, ni kommer att ha bra dagar likväl som dåliga dagar.

Frånsett en valp som håller på att göra något riktigt dumt som antingen riskerar att valpen gör sig illa eller att något i mitt hem jag hemskt gärna vill ha kvar (glasögon, fjärrkontroller, mobilen, kablarna till datorer m m) ligger i farozonen, försöker jag aldrig att korrigera eller träna en valp som är uppstressad av någon anledning.

Man behöver inte ha så brått, valpen måste inte lära sig allt inom de första veckorna även om ett gäng hundtränare och hundpsykologer m m gärna vill låta påskina att det är det enda rätta.

Ta det lugnt, ge dig och valpen tiden att hitta harmonin emellan er. Sedan kommer det där med beröm, uppskattning av beröm, kontakt och vad som passar både dig och valpen när det gäller träning att växa fram, ni hittar gemensamt vad som funkar för er.