Jag har ingen grand danois, känner egentligen inte rasen annat än att jag sett och klappat några av dem. MEN, problemet med magomvridning drabbar ju långt fler raser än grand danois, alla med djup bröstkorg kan man säga, t o m "min" ras flatcoated retriever. Andra utsatta raser är ju new foundland, berner sennen, varghund, hjorthund, basset hound, även en del stövarraser etc

Jag har alltid följt veterinärers och uppfödares råd om utfodring och motion dvs dela upp maten i mindre portioner (3-4 per dag), inte vråldricka efter motion eller varma dagar (ge isbitar) utan portionera ut vatten och vänta med drickandet tills flåset lagt sig. Inte motionera efter måltid utan vänta någon timme. Undvika gasbildande födoämnen. Jägarna i släkten, de med stövare, följer samma råd och ingen av hundarna har mig veterligen drabbats av magomvridning.

Lycka till med ert hundköp och hundägande och försök se till (om det nu går) att få hund ur linjer som inte drabbats av magomvridning för man misstänker att det finns en ärftlig komponent också, inte bara yttre orsaker.

På 80- och 90-talet hade jag Borzoier.
En hane fick magomvridning.

Han väckte mig straxt efter midnatt, och det stod snart klart vad problemet var. Det hade varit en helt vanlig dag, ingen mat och inget vatten i samband med motion t ex, han åt torrfoder.

Jag hade varken bil eller körkort men på den tiden var det en djurambulans stationerad inte långt från där jag bodde. Då fick djurambulans köra med både ljus och sirener.

Trots att jag bodde i norra förorterna till Stockholm så gick det så fort att hunden låg på operationsbordet 55 minuter efter att jag ringt efter djurambulansen, på Bagarmossen på andra sidan stan. Ambulansen körde med sirenerna på, rakt igenom alla rödljus i hela Stockholm...

Han klarade sig.

Nu bor jag i Östergötland, från mig är det ett par timmars bilkörning till närmsta nattöppna klinik. Och däri ligger problemet.

Det är långt ifrån säkert att hunden överlever flera timmar tills man kommer in på en klinik. Tidigare fanns det en äldre vet här i regionen som var ensam, inte kunde göra en magomvridningsoperation på egen hand och det enda han kunde erbjuda var en human avlivning då hjälp är för långt bort för många som drabbas av magomvridning.

Numera har jag hundar där det är ytterst få i rasen på världsbasis som drabbas av magomvridning, har hört talas om en enda i Europa till exempel.

Så som jag bor nu och med den dåliga tillgången till nattöppna kliniker skulle jag inte i dag skaffa en ras där det är stor risk för magomvridning.

Det är dessutom flera faktorer som spelar in för att utlösa det och alla känner man inte till.

Min Borzoi blev opererad av den vet som då var chefsveterinär på Bagarmossen. Han sa att under sina verksamma år hade han mest sett individer med ovanligt flata bröstkorgar för rasen, och/eller hundar som har mycket problem med rapningar och gaser som fått magomvridning. Båda sakerna stämde in på min hane...

Dessutom vet jag om Borzoier på den tiden som fick det av stress, t ex under nyårsafton men också i samband med löptik i hushållet.

Det finns nog inga garantier, inga säkra sätt att helt undvika risken för magomvridning. Man får göra det man kan men garantier finns inte.

Ta en funderare över hur situationen med nattöppna kliniker ser ut där du bor. Det kan vara livsavgörande för hunden om det väl händer, hur långt bort det är till veterinärvård.

Den enda kopplingen jag sett mellan motion och dålig ledhälsa var valpar som fått gå i trappor vid ca 6 veckors ålder. Dvs långt innan de flyttat från uppfödaren. Att skylla dålig ledhälsa på för mycket motion håller kort sagt inte, och är i mina ögon mest ett dåligt försök att friskriva sig från dålig avel.

Bästa chansen att få en hund med bra leder har du om du köper från linjer med bra ledhälsa (inte bara föräldrarna, utan också föräldrarnas kullsyskon, mfl) och sedan motionerar valpen vettigt (låt den röra sig så mycket den orkar och vill, gärna i skogen) och håll den slank under hela livet.

Vad gäller magomvridning så bör du undvika de individer som har mer extremt smal bröstkorg och uppdragen midja. Att inte ge mat strax före/efter hård motion är också klokt. Har aldrig ransonerat vattnet, men om hunden hetsdricker är det säkert klokt.

Har haft en Grandis som fick magomvridning efter att ha lekt med andra hundar i en rastgård. Det var inte så kul, enligt djursjukhuset är det inte så ovanligt att de kan få detta besvär, särskilt de smala med djup bröstkorg. Min hund var 100 cm hög och vägde drygt 80 kg. Hundrasen är trevlig och ofta lugna och snälla. Tänk dock på att de som valpar tuggar mycket på olika saker och kan skada det mesta. Min hund gnagade t ex ett hål i mitt betongyttervägg. Du måste även ha en dyr försäkring, när Dino som han hette fick sin magomvridning en lördag och hamnade på djursjukhuset ett par dygn så kostade vården drygt 120 000 kr. Även med försäkring blir det dyrt. Foderkostnaden är också omfattande. Lycka till.