Viktigast för mig har varit, när vi ska fixa vissa saker, att JAG varit bestämd men lugn. Har alltid tagit fram sax, kammar, klotång innan så hon inte redan förstått att något ska hända. Oro, osäkerhet smittar så lätt över till hunden. Träning....långsamt! 

Lycka till!

Tack för tips!

Vi har lagt fram grejerna och sedan börjat hålla de på kroppen i korta stunder i samband med godis. Han tror fortfarande dock att något hemskt ska hända så fort man tar upp honom i famnen och får panik och börjar sprattla och gny.  Men ja, jag antar att man måste ge det tid såklart. Man är bara rädd att man gör på fel sätt så det ska bli värre. Men vi försöker bevisa för honom att inget ska hända. Han får sån panik att han blir helt slut. Man måste ju ta fästingar och sådant på dem. 

Då kanske ni ska träna lite avslappning, massage i stället. Träna ofta varje dag och ta upp din hund och sitt med den i knä, bekvämt eller börja med att hunden ligger ner bredvid dig.  Börja massera hund, mage, bröstkorg, ben med dina händer, mjukt över musklerna. Hålller man på en längre tid har det fått, min nu gamla hund, att njuta. Hon tycker numera att det är skönt. Även jag slappnar av. Det här skulle nog många hundar behöva idag. Ta det som en rutin runt hundpromenaderna. 

Tror att det är viktigare än att försöka hålla fast en sprattlande hund, kan bli svårare i längden...

Det är inget quick fix men vi har lyckats och jag tror att du också kan göra det. Bara mina tips. Ingen hundexpert dock. Lycka till!

Kanske har han upplevt något dåligt, kanske har han det inte. Är det någon valp som skriker vid chippning så är det alltid en hanvalp. Det är min erfarenhet och även de som sysslar med chippning. Hanarna är ofta känsligare för smärta/obehag än vad tikar är.

I vilket fall så får du jobba med detta i små steg. Ha alltid en lugn (men inte ömkande) energi när du hanterar valpen. Börja med att kunna hålla i valpen utan att den blir upprörd. Ta lugn upp den och sätt ner den igen innan den hinner bli upprörd. Om den blir upprörd direkt du tar upp den så träna på att kunna ta i den med båda händer på golvet/bord utan att den blir upprörd. Sluta direkt när valpen inte reagerar, så att vapen får känna att den klarade av det utan upprörda känslor. Fortsätt i små steg, där målet alltid är att valpen inte ska bli upprörd. Om valpen blir upprörd så har du gått för snabbt framåt och får ta ett steg tillbaka.

Jag har själv en tik (egenuppfödd) som plötsligt gick brant in i en spökålder när hon var 6 månader. Innan dess var hon superenkel att hantera för kloklippning, pälsvård etc, men plötsligt fick hon panikattacker när man skulle klippa klorna etc. Hade hon inte varit min egen uppfödning så att jag kände till varje sekund av hennes liv, så hade jag lätt kunnat tro att hon varit med om något dåligt. Hon fungerar inte alls med att man säger åt henne att skärpa sig eller att man håller fast henne, utan man måste jobba med lugna energier. Idag är hon 3 år och får inte panikattacker sedan ett par år tillbaka, men jag måste ändå ta det lugnt vid kloklippning. Jag pratar med henne hela tiden, i vanlig samtalston, berättar vad duktig hon är när hon gör rätt och är det något hon älskar att höra så är det hur duktig hon är. Hon suger åt sig av den positiva energin och växer verkligen.

Enda jag kan tillägga är att jag tycker hantering ska vara 99% att man INTE gör nått på hunden mer än håller i den, tar på den. Och 1% när man faktiskt måste göra en "åtgärd" som att klippa klor eller ta en fästing. Det blir lätt annars att varje gång man ska ta på den så är det nått som då kan upplevas som negativt. Därför när jag har valp/hund så rör jag på den på diverse sätt i förbifarten helt utan anledning väldigt ofta. Ska vi ut så kanske jag lyfter en tass en sekund och bara tittar på den, eller kollar tänderna nån sekund och bara "ahapp".

Med avsikten att hunden inte ska ha nån förväntan att när man ska ta på den så är det nått större som kommer hända. Men jag belönar heller inget av detta med godis eller liknande, det bara händer och är.

Prova att låta honom slicka från en tub med skinkost eller liknande medan ni gör sådant. Med lite tur distraherar det nog.

 Så bra att du tar upp det här! Just att att ta upp hund och gosa utan klosax i närheten är jätteviktigt. Annars förknippar hunden, allt som har med hantering att göra, att det bara blir något värre....Har aldrig använt godis i sprattel-situationer, min var aldrig intresserad av det heller.....

Nu är hon 12,5 år och älskar sköna stunder med massage (det tog flera år innan hon fattade). Vi slappnar av båda två. Så gör en pensionär som har mycket tid till hunden....Tror att yngre ägare också kan tjäna på det idag, tar inte så lång tid att ta en kort avslappande stund....

Annika

Nej verkligen! Det vill man ju ha. Och man måste inte ens bara gosa och sitta länge. Jag tror det hjälper oerhört mycket om man tex "kontrollerar en tass" eller "oj jag måste kolla på en tand nu" några sekunder på slumpmässiga tillfällen under hundens uppväxt.

Hundar är inte dumma, och annars lär de sig lätt att fan, varje gång de kommer och ska ta på mig blir det sådär lite obekvämt med en vätska i örat eller en vass metallgrej på tån...