Hej,
undrar om det är någon som har någon solskenshistoria gällande köpa vuxen hund från uppfödare.
Vi har varit och kollat på en hund som är 4 år och bor hos sin uppfödare, de har tagit två kullar på henne men har nu beslutat att hon ska gå i pension gällande valpning och ska därför omplacera henne.
vi är lite oroliga över hur hon kommer att påverkas av att flytta till en ny familj där det inte finns några hundkompisar. Hon kan vara själv hemma men du brukar de andra hundarna också vara hemma.
Hon är väldigt framåt och har varit väldigt nyfiken på oss när vi varit och hälsat på, bryr sig inte så mycket om sin ägare utan mest intresserat sig av oss när vi hälsade på.
Är det någon som har köpt en vuxen hund från uppfödare, där det faktiskt har gått bra och hunden har anpassat sig ganska snabbt med familjen och har klarat av att vara ensam hemma några timmar efter att man varit hemma med hunden någon vecka eller två för att komma in i familjen?
Behöver lite feedback för att kunna se möjligheter istället för att vara rädd att det inte fungerar.
Det brukar sällan vara några problem med att ta en vuxen omplacering så länge ni erbjuder mer än det förra hemmet dvs mindre ensamhet, mer aktivering och motion mm.
Att räkna med att man kan lämna en hund ensam i ett nytt hem utan hundsällskap som den är van med redan efter några veckor känns riskabelt och väldigt orättvist mot hunden. Räkna istället med att börja om med ensamhetsträningen helt när hunden landat hos er efter en tid och ha en plan B i form av hundvakt då många hundar faktiskt inte alls klarar några timmars ensamhet.
Att lämna hunden för tidigt resulterar ofta i seperationsångest och även om ni får lämna tillbaka den har ju hunden lidit då den lämnats för tidigt och så ska nästa hem försöka jobba bort ångesten.
Jag hade en tik som var uppvuxen med annan hund och när hon blev själv tog det ca ett år av ensamhetsträning innan hon var trygg nog att vara ensam 2-3 timmar så några pålitliga hundvakter är ju ofta ett måste när man skaffar hund.
Tror ärligt talat vi människor dramatiserar omplaceringar av hundar (iaf bra hundar utan särskilt svår problematik, omplacerade till bra hem) lite väl mycket.
Tror det funkar fint i de allra flesta fall, och att hunden har lättare för det än vad deras ägare ofta föreställer sig. Det blir nästan en ego-grej ibland att "den är mitt allt, jag är dens allt" och idén föds att utan just mig / oss / vi så går hunden under. Men så är det trots allt oftast verkligen inte. Blir hunden bara väl behandlad och får ett bra liv hos den nya ägaren så tror jag den anpassar sig och mår hur bra som helst. Sen kan ägaren som gjort sig av med hunden nog minnas mer och ta det hårdare.
Tycker också det är konstigt att de ska behålla halva summan om de ska ta tillbaka hunden. En prövotid borde vara en bra sak för båda parter så man vet att det blir bra för hunden. Är man väldigt tveksam på att den nya ägaren kan vara ett bra hem för hunden så bör man undersöka andra hem att sälja hunden till..
Jag kan hålla med om att vi ofta underskattar hundars anpassningsbarhet till ett nytt snällt hundvänligt hem. Det går oftast snabbt och smärtfritt. Utöver flatten Freddy har jag haft två andra halvvuxna flattar 6 resp 8 månader. En från kennel och åttamånadersvalpen från familj där ngn utvecklade allergi. Inga problem med dem heller förutom att åttamånadervalpen inte var pålitligt rumsren när han kom till mig. Men det gick fort att träna rumsrenhet och ensamhetsbehövdes knappt för någon av omplaceringshundarna,de fann sig snabbt. Numera jobbar jag mest hemifrån men då i forntiden hade jag föreläsningar och seminarier och var borta tre, fyra timmar i stöten. Dock kunde såväl man som barn rycka och vara med hundarna om det blev länre stunder. Jag hade inte dessa hundar samtidigt. Åttamånaders Lattjo har sedan några år gått till de sälla jaktmarkerna och sexmånaders Yngve är just nu min "gammelflatte", fast så särskilt gammal är han inte till beteendet. Han hänger fint med vår yngre flatte.
När det gäller uppfdarens penningpolitik vill väl han/hon inte ha tillbaka tiken därav det ovanliga upplägget. Har kanske tidigare råkat ut för köpare som lämnat tillbaka
Ja men precis. Vi har haft hund tidigare, tog över när hunden var 18 månader och den fann sig direkt hos oss. Igen anpassning alls utan bara hittade sin plats, vi var bara hemma knappt en vecka innan vi kunde lämna den ensam och sa inte ett ljud utan gick och lade sig i sin nya hundbädd.
Man förstår ju såklart att man helst inte vill ha tillbaka hunden som man hittat ett nytt hem åt. Samtidigt som man inte alls vet hur en äldre hund reagerar på en flytt.
vi har ju möjlighet att pussla i några veckor sedan jobbar vi ju som andra gör som har hund, men med fördelen att kunna jobba hemifrån halva dagar och lite pensionärshjälp om det skulle krisa. Men de är de där att man är rädd att hunden blir ledsen och ylar om man ska åka och handla och sånt vissa saker bara måste man ju göra.
Personligen skulle jag inte ens testa att lämna hunden själv i ett nytt hem redan efter några veckor förutom då vid ensamhetsträning väldigt korta stunder. Läs på om seperationsångest och hur svårt det är att jobba bort om det ens går att jobba bort. Du skriver att ni jobbar som andra hundägare jobbar.....hur länge ska hunden lämnas per dag när ni börjar jobba?
Kan va bra, men då är det ju inte du som tränat den?