Min lilla Mittlespitz på 5,5 månader busade och lekte och helt plötsligt landade hon fel och bröt bakbenet! 😭 Inget fall, utan hoppade lite upp i luften bara och landade på benen, men ngt gick väldig snett.
Blev op i Strömsholm med stift i knät i tillväxtzonen. Nu burvila i 3 veckor o sen får vi se.
Undrar om ngn kan dela med sig av liknande problem? Är så jobbigt. Idag tog vi bort plåstret, 3 dagar efter op och hon är som tokig efter det. Tror det kliar. Ngn som vet hur länge det kliar i stygnen så galet mkt som det gör just nu?
Hur ska man aktivera en valp i bur? Vi har slickmatta, ben, fryser in godis i is och bär runt henne en del (men blir så tungt). Hon får endast ut o kissa med kort koppel.
Och jag är livrädd att ngt ska gå sönder igen. Vet ngn om det är vanligt att det gör det? Hon rör sig en del i buren då hon blir halvt tokig just nu o försöker dra massor i kopplet ute. Hon ska ju använda benet mer o mer, men inte spjärna så med det.
Behöver verkligen lite andras perspektiv på detta då jag är superorolig just nu.
Som medlem kan du här läsa lite kort info om Mittel och gå vidare till medlemsprofilen.
Ayrin
Medlem 2016-02-20
Men oj så konstigt att hon bröt benet med så "lätt". Kan ju varit extrem otur, men man blir ju fundersam om det är nåt problem.
Men hur som. Testa att låta henne söka efter godis och lär in noseworkdofterna. Kan du låna nån hundvagn eller cykelkärra så hon får komma ut och se sig om lite mer?
Sezziyanen
Medlem 2016-02-15
Jag tänker också att min första reaktion är "oj, konstigt". Samtidigt har jag en vän som är fullt frisk, vältränad och aktiv, som bröt ena smalbenet nere vid foten när hon ramlade ner från 1,5 meters höjd kanske i ett hinderbanelopp. Vi och hundar är ju trots alltid alla kött och blod..
Till TS: Såklart väldigt förståeligt med din oro. Men försök intala dig själv att du bara gör det du kan göra, du kan inte kontrollera allt. Det lär vara omöjligt att få en valp att vara precis så lugn, röra sig precis så lite som vore helt perfekt ideal. Du gör massvis redan för valpen.
Snuffelmatta, fryst kong, godissök på gräsmatta. Lydnadsövningar, stadga (omvänd lockning mm). Sen om valpen nu är opererad och kan och ska stödja på benet så är det väl på läkningsväg? Torde kunna göra ont, men hundar är ju trots allt rätt tuffa med smärta. Och ett brutet ben som läkt är ju minst lika starkt som ett obrutet, vad jag alltid hört.
I övrigt måste du nog successivt börja försöka tänka bort detta och leva som ni gjorde före. Allt detta med burvila blir förstås jobbigt, men ännu jobbigare är att gå runt och känna att valpen är som en tickande bomb som kan gå sönder när som helst. Se till att det blir roliga stunder också :)
Mittel
Medlem 2024-07-31
Men oj så konstigt att hon bröt benet med så "lätt". Kan ju varit extrem otur, men man blir ju fundersam om det är nåt problem.
Men hur som. Testa att låta henne söka efter godis och lär in noseworkdofterna. Kan du låna nån hundvagn eller cykelkärra så hon får komma ut och se sig om lite mer?
Hon skulle tyvärr inte vilja sitta still i en korg heller. Jag bär runt på henne en del.
Mittel
Medlem 2024-07-31
Jag tänker också att min första reaktion är "oj, konstigt". Samtidigt har jag en vän som är fullt frisk, vältränad och aktiv, som bröt ena smalbenet nere vid foten när hon ramlade ner från 1,5 meters höjd kanske i ett hinderbanelopp. Vi och hundar är ju trots alltid alla kött och blod..
Till TS: Såklart väldigt förståeligt med din oro. Men försök intala dig själv att du bara gör det du kan göra, du kan inte kontrollera allt. Det lär vara omöjligt att få en valp att vara precis så lugn, röra sig precis så lite som vore helt perfekt ideal. Du gör massvis redan för valpen.
Snuffelmatta, fryst kong, godissök på gräsmatta. Lydnadsövningar, stadga (omvänd lockning mm). Sen om valpen nu är opererad och kan och ska stödja på benet så är det väl på läkningsväg? Torde kunna göra ont, men hundar är ju trots allt rätt tuffa med smärta. Och ett brutet ben som läkt är ju minst lika starkt som ett obrutet, vad jag alltid hört.
I övrigt måste du nog successivt börja försöka tänka bort detta och leva som ni gjorde före. Allt detta med burvila blir förstås jobbigt, men ännu jobbigare är att gå runt och känna att valpen är som en tickande bomb som kan gå sönder när som helst. Se till att det blir roliga stunder också :)
Jo, jag försöker, men är rädd att det inte är gott nog. Det är bara fem dagar sen operationen och hon ska ha burvila 3 veckor och sen går det troligen över till andra förhållningsregler (om jag tolkade veterinären rätt). Så hon är långt ifrån läkt än tyvärr. Är livrädd att det ska gå upp igen och att vi ska behöva börja om med en ny kostsam operation och ännu mer burvila, för hon mår inte bra i detta, är superstressad. Vi fick nu testa lugnade på henne, men det verkar tyvärr inte ha funkat.