Det låter som att du tänker helt rätt. Han är i en känslig ålder och då kan de glömma allt de lärt sig tidigare, så bra att du backar och börjar om. Ibland kan man behöva pröva lite olika knäppa saker. För min egen hund har det fungerat bra att ha en viss rutin. Först lång promenad med mycket träning så hon är trött och nöjd, sen får hon en riktigt god tuggpinne eller grisöra eller liknande och jag MÅSTE ha med min shoppingkasse ut (hon vet att om jag tar med den ska jag bara handla och kommer snart). Om jag avviker från rutinen blir hon orolig direkt. Ytterligare som hjälpt har varit att hon kan se genom fönstret att jag går iväg, och sen faktiskt att jag skaffade katt. På så vis är hon ju aldrig riktigt ensamn. 

Andra saker som funkar för andra, kan vara lugnande kosttillskott, adaptil, att begränsa området hunden får vara på när den är ensam till ett rum, eller lägga en tröja eller liknande som luktar matte/husse vid dörren eller i bädden där hunden brukar ligga när den är ensam. 

Men, med detta sagt, så har du en hund av sällskapsras. Det är meningen och sitter djupt rotat att de ska vara nära sina ägare, så det kan mycket väl vara så att du har en hund som inte går att lämna ensam. Alla hundar klarar inte av det, tyvärr. 

Ska ju inte försöka vara expert på hundar som inte trivs att vara ensamma. Däremot hade jag katt innan den första Bichon Havanaisen kom in i familjen. Det enda jag kan känna spontant att man som ägare visste att hund resp katt aldrig var helt ensamma, tror det ofta är ägare som tycker det är jobbigt att lämna hunden hemma ensam....smittar av sig på hund kanske? Risken är väl bara att hunden kan bli lite "kattlik" i sättet.... Hade två Havanaiser och två perser och de hade verkligen utbyte av varandra på så många sätt. Dessutom fick de lite extra motion inomhus p g a lek osv.....

Men man ska nog vara lite av en "kattperson" själv också....inte skaffa katt för att den ska vara sällskap till hund....

Ja men precis, det märks att han är en sällskapshund så jag kan tro att det krävs lite mer av oss för att lära honom att vara själv. Förhoppningsvis är bakslaget relaterat till hans ålder som du säger och blir bättre med tiden, håller tummarna :)

vi ska absolut försöka skapa någon tydlig rutin och kanske någon speciell filt/tröja, också någn extra rolig leksak, som åker fram när han ska vara ensam. Tack för svar!

Ja det tror jag också, jag tycker nog mer synd om honom än vad som kanske är rimligt men försöker att inte visa det för honom.Vi har katt, dock är han inte särskilt intresserad av dem över huvudtaget. Men jag kan tänka mig att tillsammans med en annan hund skulle det gå mycket bättre att vara ensam, dock har vi inte riktigt planer på två hundar för tillfället

Ett tips som hjälpte mig var att göra lämningarna helt neutrala eller till och med positiva, utan stora hejdå eller uppmärksamhet när jag går ut. Jag gömde godisbitar runt huset som han bara fick när jag var borta, så att han började koppla frånvaro med något roligt. Extremt korta stunder är bra, men jag kombinerade det också med lugn musik och trygga dofter, och ibland en trött hund efter promenad innan ensamträning – det minskar panikenergin. stickman hook

Hej. En minut och sen ras är vanligt — då har man gått för fort, inte att hunden “aldrig kan”. Backa till sekunder där den är tyst, och kolla vad som faktiskt händer när du är borta. Granne, eller en gammal iPhone i hallen med skärmen vaken.

Jag har gjort en liten app för det: BarkPing. Notis när den skäller. Ingen kamera. Den får inte skället att sluta, den gör bara att du vet. https://apps.apple.com/se/app/barkping-dog-monitor/id6798404076