Här är massa frågor från min sida men då är det lättare att komma med ett vettigt svar för det är ingen lätt situation ni är i.

Har det alltså alltid varit såhär? Har ni gjort någon annan koll ifall hunden kan ha ont någonstans eller om den kan ha andra problem, mer än den dåliga synen? Hur är syskonen och föräldrarna?

Har ni någon kontakt med uppfödaren och vad säger i så fall hen? Kan hen hjälpa er på något sätt, som känner till rasen och som förhoppningsvis har god erfarenhet av den?

Jag brukar inte skrika "omplacera" det första jag gör men det vore nog det bästa alternativet, förutsatt att hunden är tillräckligt stabil, frisk och mår bra så att den kan trivas i ett hem som passar bättre med dess behov.

Det kan sluta riktigt, riktigt illa annars och även om man försöker hålla framför allt barnen och hunden skilda åt så är barn just barn. De har kompisar och en olycka har redan inträffat även om det gick "bra" - men hur går det nästa gång? Om man vet att en hund tenderar att verkligen bitas så är det, i mina ögon, oförsvarligt att ha den i en barnfamilj såvida man inte hittar en konkret anledning som kan åtgärdas. I synnerhet en så stor hund som en Grosser.

Jag menar inte att låta anklagande men har själv hanterat hundar med liknande problem. Det kan vara ett ren h-vete och är ett STORT ansvar. Fundera riktigt noga på om ni är beredda på det?

Det här är ju ohållbart med risk att människor skadas och att hunden mår dåligt och lever i konstant stress och osäkerhet. Jag hade omplacerat om jag hittat en kunnig person som lever ett enskilt liv i lugn och ro . Vad är orsaken till hans dåliga syn, går det att göra något åt, kommer han bli blind eller bibehållan han den lilla syn han har?

Du har redan fått bra svar, men jag håller med dem. Omplacera eller i värsta fall avliva. Jag vet att det låter väldigt hårt, men ingen hund VILL bita. Troligen mår han jättedåligt i och med att han känner sig tvungen att ta till det beteendet du beskriver. Er familjesituation är helt enkelt inte kompatibel med den hunden. Så för hundens skull tycker jag att ni ska se er om efter en lösning där han slipper leva i den stressen som han nu är under. 

Omplacering eller avlivning är inget alternativ. 
Han mår bra i vår familj och är lycklig och lugn. 
Vi är en stor familj, med respektive till stora barnen och vänner, vilka han älskar även dem. 
Det är utomstående han inte gillar, och så är det bara. 
Vi bor i skogen och han har en bra tillvaro här. 
Jag ville ha tips och råd på sätt att hantera och träna detta. 
Jag förstår vad ni menar, men att omplacera verkar otroligt korkat med en aggressiv hund. Förstå stressen vi skulle utsätta honom för då när han är så bunden oss, sin flock. 
Vi är inga nybörjare direkt, kanske skulle skrivit det, vi har haft hund hela våra liv, mestadels brukshundar, tränat skyddshundar och väktarhundar. 
Vi har nu bokat tid för en neurologisk undersökning också för att kolla även den biten. 
Tack för era svar. 

Vi har haft flera omplaceringar, och har därmed erfarenhet av omplaceringshundar, och jag skulle aldrig rekommendera att omplacera en hund som är bunden till flocken och är aggressiv mot människor i alla storlekar. 

Du har ju själv redan erkänt att hunden var en hårsmån från att allvarligt skada ett barn. Med en 5-åring i huset som tar hem vänner mm tycker jag personligen det är oförsvarligt att ha en farlig hund. Särskilt en som är så stor att skadorna kommer att bli riktigt allvarliga.

Han fick somna in idag. 
Neurologiska utredningen visade att han hade storage disease och det fanns ingenting att göra. 
Jag hoppas han har det bra nu, han var verkligen världens finaste hund mot oss och vi älskade honom så innerligt. 
Det gör så förbannat ont. 

Tack för era svar. 

Beklagar förlusten av en älskad vän och familjemedlem! Fint att ni fick en diagnos även om den innebar ett tragiskt slut. 

Tack. ❤️

Det är en så stor sorg.

Känns skönt att vi fick en diagnos och förklaring, men jag saknar honom så jag går sönder.