Ja du har det jobbigt med hunden. Råd har du fått: det sämsta rådet var att lägga ner hunden, ett rent övergrepp som givetvis resulterar i än värre beteende.

Min ras är flatcoated retriever, har haft många och f n två hanar, numera fina och rättså väluppfostrade vovvar, men livliga som hundar av denna ras är. De var urjobbiga när de var i tonåren, den s k slyngelåldern, då de täppte till öronen och inte ville något som jag ville.Retrieverrusningar runt runt, rena karusellen, älskade att hoppa på mig snett bakifrån så jag skulle tappa balansen    osv osv Men de kunde vara rysligt goa mellan varven...

Jag undrar om du kanske överaktiverar hunden under denna period när hans hormoner arbetar på högvarv. Det låter i mina öron som väl mycket just nu, mer lagom när han är vuxen vid ca två års ålder.Tagga ner lite, Mindre motion, mindre lydnadsövningar mer kontaktövningar och framför allt passivitetsträning. Googla på den typen av träning.

(Och för jisse namn lyssna inte på de som ev föreslår kastrering, ingen bra lösning för en tonårshund under utveckling,)

Just passivitetsträning hade jag stor glädje av med flera av mina hundar. En hund behöver verkligen inte alltid vara i fysisk och mental rörelse utan precis som vi få tid och möjlighet till att "bara vara" i stillhet. Lyssna, titta, uppleva, sitta/ligga stilla. Det måste alla hundar kunna. En del kan av sig själva andra måste undervisas.

Kan rekommendera boken Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt

Du har en unghund. Så här är det att ha en unghund (av en viss modell).

Det låter som att du har en unghund. Dvs, inget av detta låter konstigt för mig. Däremot blir ju allt värre ju mer frustration som byggs, ju mer osäkerhet på varför, ju mer uppgivenhet osv...

Det är inte "psykbryt", och det är inte attacker eller utbrott. Känslorna slår helt enkelt över vid olika tillfällen. Framförallt vid vanliga, tråkiga promenader - skulle jag tro. Även om det förstås kan varva upp vid andra tillfällen också.

Ni måste ha tålamod och inse att många unghundar är såhär. Tänk er vad folk säger om tex unga hingstar? Vet inte om ni har nån erfarenhet med hästar (det har knappt jag) - men kanske ni kan tänka er att många som uppfostrar/föder upp en ung, högtempererad häst inte bara har lugna och fina stunder under deras uppväxt? De flippar ur av sina känslor, hormoner, energin går på röda varvtal och de kan inte kontrollera vart den tar vägen.

Hunden kommer inte vara så här om nått år, det vågar jag faktiskt garantera. Men ni har rätt, det är inte kul eller bra när det blir konflikter hela tiden. Vilket det faktiskt ofta bara blir värre av råd som att lägga ner eller hålla fast hunden.

När hunden är på er och flippar ur ute på promenad, då måste ni ibland dra kopplet runt en lyktstolpe. Eller knyta fast hunden på så vis, ta några steg bort. Det är bättre än att våldhålla hunden eftersom ni kan förhålla er "neutrala".

Tänk även såhär.... skit i promenader några månader. Rasta hunden, gör saker med hunden, men tänk inte att ni måste "gå en promenad" sådär som alla gör med sina hundar. Gå ut, kör nån nosövning, lek, träna på paus mellan intensiv lek (on/off). Goldens gillar att söka efter saker - göm nått och uppmuntra dem att leta. Belöna när de hittar/kommer med saken till er. Kampa rejält med hunden så den får utlopp för att RIVA OCH SLITA under en kontrollerad form (dessutom bra för er relation och dina egna frustrationer).

Skit i om ni går 1,2 eller 5 kilometer på en dag. Träna inkallning och släpp hunden mer lös där det går att ha hunden lös därefter. Ha långlina om det behövs.

Min briard var som ni beskriver som unghund (8-11-månadersområdet och galen som yngre valp). Han blev en fantastiskt fin hund. Och han var fin som ung också, förstås. Inget av det ni beskriver är nått elakt eller aggressivt. Vilt? Ja kanske. Hunden har mycket energi som ska ut nånstans. 

Fokusera på det viktiga och oroa er inte för att hunden ibland flippar ur av energi. Det gör alla unghundar som har någon slags motor eller energi och driv. Det gäller att lära sig kanalisera det, så ni tar er genom den här perioden.

Jag har en snart 2 år gammal jaktavlad golden. Tror inte jag någonsin skulle kommit på tanken att gå koppelpromenad i flera km med henne i den åldern.

Hon behöver få springa, hoppa och bröta. Att tvinga henne att ta det lugnt i timmar utomhus? Tror hon hade exploderat hon med :D

Jag håller med sezz här ovan att du ska släppa tanken på att det är "psykbryt". Det är en unghund med en hel del motor vad det verkar som måste få utlopp för sina känslor och få blåsa ur systemen lite. Ut i skogen, låt honom springa lös om du kan lita på honom, lek kamplekar, låt honom söka efter saker och hämta saker. 

Sen tycker jag du ska börja jobba på stadgan. Om du har en golden av jaktlinjer brukar de ha förvånandsvärt lätt för att sitta och stanna kvar, vilket kan vara en "livräddare" när de börjar flippa ur :D. Sitt, stanna. Matte tar ett djupt andetag, och bjuder sedan in till lek/sök/nånting.

Ja jag har ju också min lilla jaktgolden, ca 1,5år nu...

Hon är förvånansvärt "enkel" att hantera, men oavsett så har hon också i perioder inte riktigt klarat vanliga tråkiga promenader - och kan låta som ett totalt vilddjur när hon börjar hoppa på mig och vilja slita i kopplet, osv.

Visst är det bra att träna passivitet! Men då måste de ha fått utlopp för energin först.

Och ja, samma här..när hon flippar ur har hon ändå varit förvånansvärt "träningsbar" så att säga.

Hej,
stort tack för era råd och erfarna perspektiv!

Jag har tänkt att våra promenader inte är så tråkiga... för att jag/vi försöker inkludera mer i dem än att bara gå rakt fram. Hunden får gå med långlina oftast, rätt så fri att nosa och greja, vi letar upp stubbar, bänkar och annat som man kan leka vid, hoppa upp på. Men det stämmer att vi går långt, så gott som varje dag. Jag har tänkt att det behövs, att hunden är en arbetande hund som behöver motioneras. Men förstår nu att det är för tidigt att tänka så, när han inte är äldre än så här. Och ja, även med långlina och rätt fritt bestämmande så blir ju den här motionen lugna promenader, springet blir max linans längd. Jag är med på hur du menar!

Idag har jag provat att gå några kortare rundor, i lugnare takt, stannat och kollat pinnar och annat spännande, haft med en leksak han gillar, tagit fram den och/eller extra bra godis när jag märkt att flippandet är på väg att dra igång. Det har gått att häva, vi har inte blivit osams, jag har knappt blivit biten. I trädgården har vi lekt. Jag kommer att fortsätta, och ska tänka på era råd!

Annelie, du skrev om passivitetsträning. I slutet av den ena promenaden idag hoppade hunden upp på en parkbänk (han gillar att vara uppe på saker) och satte sig där, och där satt vi säkert tio minuter, utan att göra nånting mer än att bara kolla och chilla. Det var som om han bestämde att passivitetsträna sig själv : ) Tack för ditt råd!

Hej,
stort tack för era råd och erfarna perspektiv!

Jag har tänkt att våra promenader inte är så tråkiga... för att jag/vi försöker inkludera mer i dem än att bara gå rakt fram. Hunden får gå med långlina oftast, rätt så fri att nosa och greja, vi letar upp stubbar, bänkar och annat som man kan leka vid, hoppa upp på. Men det stämmer att vi går långt, så gott som varje dag. Jag har tänkt att det behövs, att hunden är en arbetande hund som behöver motioneras. Men förstår nu att det är för tidigt att tänka så, när han inte är äldre än så här. Och ja, även med långlina och rätt fritt bestämmande så blir ju den här motionen lugna promenader, springet blir max linans längd. Jag är med på hur du menar!

Idag har jag provat att gå några kortare rundor, i lugnare takt, stannat och kollat pinnar och annat spännande, haft med en leksak han gillar, tagit fram den och/eller extra bra godis när jag märkt att flippandet är på väg att dra igång. Det har gått att häva, vi har inte blivit osams, jag har knappt blivit biten. I trädgården har vi lekt. Jag kommer att fortsätta, och ska tänka på era råd!

Annelie, du skrev om passivitetsträning. I slutet av den ena promenaden idag hoppade hunden upp på en parkbänk (han gillar att vara uppe på saker) och satte sig där, och där satt vi säkert tio minuter, utan att göra nånting mer än att bara kolla och chilla. Det var som om han bestämde att passivitetsträna sig själv : ) Tack för ditt råd!

Det var fint att läsa om din nästan helt friktionsfria dag med din unga hund. Fortsätt så och arbeta på kontakt och förtroende hellre än makt och bestämmande. Fint också att läsa om din hunds spontana vilja till en stunds vila i sig själv och att bara ta in det som sker rumtom utan att interagera. Lycka till i fortsättningen! (Fast jag är säker på att din tonåring kommer att spela allan lite då och då, men nu vet du att han har andra sidor också.)

Kul att höra att ni haft en bättre dag! 

Missförstå mig rätt, han behöver definitivt motion och att få använda sin kropp så han blir stark o frisk... och det tror jag du förstod, men vill ändå klargöra :D.
Att gå i koppel kräver dock disciplin, och *det* är nog lite väl tidigt att begära i timmar :) 

Sorry you’re going through this, it sounds really overwhelming, and I hope you’re able to get the support and answers you need. - ADHD and Addiction Treatment