1) undersök så att hunden är frisk - både mentalt och fysikt...sjukdom/smärta kan få vilken hund som hellst att agera irrationellt....

2) tag sedan hjälp utifrån - av er Brukshundklubb eller privat instruktör med många års erfarenhet eller stor kunskap av problemhundar och hunden etologi....

Ditt problem ska du inte klara av på egen hand - gör upp en plan tillsammans med en instruktör som både kan se dig OCH hunden i fråga i ert samspel med varandra...

det är ju bara det att vår hundkurs blir inte av förrän till hösten då det var tidigaste vi kunde få plats men det är väl nog som du säger, proffessionell hjälp som gäller!
Ska söka runt lite på internet om det, tack för svaret! :)

... utan ta i första hand kontakt med er klubb för att få hjälp som privatperson innan ni börjar gå eventuella kurser.

Att gå kurs är bra och ni kommer dit så småningom, men just nu verkar du vara så pass orolig att åt minstonde en privat träff med en instruktör som kommer hem till er är nödvändig...denne kan ju sedan säga om din hund rent mentalt skulle klara av att gå kurs just nu, eller om di bör vänta längre in i er träning....

Är ganska så vaktig av sig. Hon hade en period då det hela gick över styr! Det var i krokarna då vi hade fått hem vår nya valp - så visst hade det sin inverkan på det hela.

Hon var speciellt vaktig över mat och fanns det inget naturligt (som mat i hennes matskål) att vakta så skapade hon en situation. Hon kunde spara en kula ur sin mat som hon la på golvet framför sig för att vakta. Hon började vakta mat tunnan, de tomma mat säckarna, den gamla mat tunnan som stod ute och användes som regntunna - ja allt hon kunde komma på. Det här var jätte jobbigt och hon vaktade för både människor o hundar.

Vi gjorde i alla fall så att vi försökte att ta bort allt som hon kunde tänkas att vakta. Flyttade mat tunnan, tog bort den lilla matbit direkt som hon sparat för att vakta osv. Och visade verkligen att vi bestämmer i de situationer då hon vaktade i från oss... Det var ingen lätt match, men nu är hon MKT bättre!!

Jag tror att det delvis går att träna bort, men vissa hundar har ju den instinkten starkare än andra redan från början...

Men jag håller med tidigare svar, ta kontakt med en instruktör! Kanske kan du få tips och råd via telefon hur du ska göra - som start i alla fall. Men prova även att ta bort, om det är något speciellt hon vaktar! Om du stänger henne ute i från köket vad händer då?

/Anna m flock

tack för svaret och det är absolut värt ett försök, Har inte möjligheten att "stänga" henne ute ifrån köket då det inte finns någon dörr, har provat hålla henne utanför medans katterna gått in i köket och det har gått bra (så länge det inte finns mat i närheten) men så fort jag släpper henne är det samma visa. :/

Kontakta en duktig hundpsykolog, viktig att inte försärka felbeteendet. Fanns de här problemet i hennes tidigare hem ?

Jag har en Am. akita/akitakorsning och hon var likadan ibörjan. Främst vad gäller vakta mot katterna.
Vi ställde upp katternas mat på en bänk och så var vi med hela tiden när de åt så hon inte kunde gå upp och ta maten.
Sen var vi väldigt noga med att visa henne att när hon åt så fick inte katterna komma nära.
Dvs när hon åt och katterna gick nära så sa vi till dem och tog bort dem direkt. Vi visade henne också att det var VI som skulle säga till katterna och inte hon. När hon morrade eller gjorde utfall sa vi till henne samtidigt som vi tog bort katterna från hennes skål.
Nu är hon snart 2 år och katterna äter på golvet igen medan Missen (hunden heter så) står bredvid och tittar på. Vänder jag ryggen till händer det att hon "råkar" ta en bit ur kattens skål men hon morrar inte åt dem över deras egen mat längre utan delar skålen med dem.

Vad gäller hennes egen mat så måste hon sitta innan hon får den och sen göra något mer... ibland slicka mig på näsan, ibland ge tass och ibland ligga ner. Sen får hon inte ta den innan vi säger varsågod. Detta gäller även om katten går till hennes skål. Reser hon sig upp då och går fram till skålen börjar vi om och hon får sätta sig igen och vänta.
Givetvis tar vi bort katten samtidigt som vi säger åt Missen att sätta sig igen.

Ibärjan var hon också väldigt vaktig mot vattenslålen, det gick så långt så vi trodde vi skulle vara tvungna att omplacera henne för vi var rädda att hon skulle bita en av katterna annars.
Men genom att ständigt passa på henne och direkt säga till om hon morrade åt katterna över vattenskål eller dyl så har vi fått bort det. Vi lärde även katterna att de inte behövde dricka precis samma sekund som Missen utan de kunde vänta. Det samma med Missen, om katterna dricker så behöver inte hon göra det just då utan kan vänta tills de är klara.

Ben och godis vaktade hon också och där har vi lärt henne att det är ok om vi tar benen men om katterna kommer nära och inte lyssnar när hon morrar så tar vi bort dem med en gång. Även här säger vi i viss mån till Missen när hon morrar och visar att det är VI som säger till katterna och inte hon.

Att hon vaktade mattunnan löste vi genom att vi har den i ett separat rum där dörren alltid är stängd. Är dörren öppen så ligger hon utanför den och vaktar så itne katterna går in så vi lämnar den aldrig öppen.
Nu sen vi flyttade har vi en ganska stor skrubb i köket där vi har alla djurgrejer som mat, godis, medicin, klotänger, borstar, extrakoppel osv både katternas och hunden i samma skrubb.
Vi försöker att gå in där även när det inte är godis/matdags bara för att inte Missen ska tro att det alltid är mat eller godis när man går in där för att hon inte ska vakta det mer.
Det händer även att vi går in där och tar ut godis enbart till katterna och inte till henne. Givetvis händer det ofta att vi bara tar ut till henne och itne till katterna också. :)

Det har funkat bra här och Missen och katterna är goda vänner och ligger ofta och sover tillsammans. Katterna går ofta runt och stryker sig mot Missen och tvättar hennes öron mm. Ibland blir hon trött på dem och morrar men katterna lyssnar itne på henne så då får vi ta bort dem.

hej!

svårt att råda då jag inte vet bakgrunden till att hon beter sig som hon gör.
min tiks mamma var väldigt tokig i att jaga katter medan hennes pappa inte var det, de är en ganska vaktig ras från början, vilket gör det ännu viktigare att inte förstärka det eller på något sätt belöna fel beteende om du förstår vad jag menar?
jag vet andra som lyckats med bångstyriga am akitor med hjälp av klickertränning.
du hade inte haft henne så länge förstod jag, vet du mycket om hur hon hade det innan?
det du gjorde med maten verkade ju hjälpa en hel del, applicera detta på allt ni gör, ex när ni ska in/ut genom dörren mm. ( det kanske du redan gör?) vet inte heller om din kurs börjat ännu och du kanske fått hjälp.
vad säger uppfödaren om beteendet? hur gör hennes föräldrar?
jag vet inte om jag varit till någon hjälp eller bara svamlat, men kanske, kanske har du fått någon hjälp, annars tycker jag du ska uppsöka någon duktig tränare som vet lite om rasen. ( då de är lite speciella och man måste ha insikt i att det inte är en schäfer eller annat)
lycka till i fortsättningen. / helen & tammy

jobbat med henne för att få henne att förstå att det är du som bestämmer över maten?